En sekulär stat och ett mångreligiöst land

Kapitlet handlar om religionens roll i Sverige och om hur landet samtidigt är en sekulär stat och ett mångreligiöst samhälle. Att Sverige är sekulärt innebär att staten är religiöst neutral och varken gynnar eller diskriminerar någon religion; regeringsformen garanterar allas rätt att utöva sin tro och förbjuder diskriminering på grund av religion. Religionsfriheten har dock vuxit fram över tid. Länge var den lutherska kyrkan den enda tillåtna religionen, och först 1860 blev det möjligt att lämna Svenska kyrkan, men bara om man gick med i ett annat kristet samfund. Det var religionsfrihetslagen 1951 som gjorde det möjligt att helt fritt välja religion, eller ingen alls, och år 2000 skildes staten och Svenska kyrkan åt, vilket gjorde kyrkan till ett trossamfund bland flera. Skolans religionsundervisning ska ge en bred bild av olika religioner och livsåskådningar för att främja förståelse och tolerans.

Trots sekulariseringen har kristendomen satt tydliga spår i svensk kultur. Svenska kyrkan har omkring fem miljoner medlemmar även om medlemsantalet minskar, och många svenskar firar kristna högtider som jul och påsk, eller deltar i ritualer som dop, kyrkbröllop och begravning, utan att nödvändigtvis se sig som troende.

Kapitlet går sedan igenom de fem största världsreligionernas historia i Sverige. Kristendomen är världens största religion och finns i Sverige representerad genom ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkor; det finns omkring 1 400 bevarade medeltida kyrkor och kyrkoruiner, från tiden innan Sverige blev protestantiskt på 1500-talet. Judendomen, den minsta av de fem religionerna, går i Sverige tillbaka till 1700-talet, men judar fick inte fulla medborgerliga rättigheter förrän 1870. Hinduism och buddhism fick fotfäste i Sverige framför allt under 1900-talet, dels genom resor och intresse för meditation och yoga, dels genom invandring. Islam hade bara ett fåtal utövare i Sverige i början av 1900-talet, växte efter andra världskriget, fick sina första moskéer på 1970-talet och är i dag landets näst största religion, med moskéer och bönelokaler i stora delar av landet; Stockholms moské invigdes år 2000. Eftersom kapitlet ger specifika årtal för varje religion, som 1860, 1951, 1870 och 2000, är det rimligt att tro att provet kan fråga om just dessa milstolpar.